Jessica

Ekman

Sluta röka-dagboken del 1

Publicerad 2017-07-18 11:45:06 i Allmänt,

Hej tisdag!
 
Nu har det gått lite mer än 3 veckor sen jag slutade röka. Jag har inte skrivit det i bloggen ännu för jag ville just att 21 dagar skulle ha gått, det är då man har fått in en ny vana, även fast jag är väldigt säker på att jag inte kommer röka igen oavsett hur lång tid det gått. Jag har skrivit ned lite tankar om detta sen jag slutade och här kommer första anteckningarna som jag skrev tisdagen den 27/6 12.40 (men jag skrev först om måndagen den 26/6 20.00) när jag bestämde mig för att sluta. 
 
Sista ciggen. Stod ute utan någonting än mina tankar riktade mot cigaretten. Bestämde mig för att ta sista ciggen efter halvvägs av boken Äntligen icke-rökare. Det var ungefär då en liten del av boken som handlar om skrämselteknik började och jag visste att jag inte skulle vilja ta den sista cigaretten efter det. Så där och då bestämde jag mig. Jag gick ut och tände länge cigaretten. Jag försökte föreställa mig vad det var jag tyckte som var gott eller tillfredställande med den. Att den smakade gott kunde jag inte känna alls. Den smakade vidrigt. Och jag tycker att det är läskigt att jag inte känner den känslan varenda gång jag rökte. Att jag oftast var distraherad med något annat som telefonen, samtal, eller tankar på annat – att jag inte ens kände att den smakade så äckligt. Jag märkte också hur jag spottade efter nästan varenda bloss jag tog. Jag vet att jag har börjat spotta en eller två gånger oftast när jag röker, och oftast när jag hade rökt klart. Men nu spottade jag nästan efter varenda bloss. Min kropp/hjärna ville verkligen inte ha mer. 

När jag rökt klart - för det gjorde jag ändå, tvingade mig röka hela skiten – så läste jag klart boken. Det tog mig nästan fyra timmar men ändå. Jag tog inga mer cigaretter den kvällen. Jag var inte ens sugen. Jag gick och la mig och sov. Imorse kände jag inte heller något särskilt sug. Jag gjorde ett aktivt val att lämna cigaretterna hemma men det kändes inget konstigt i det. Jag tillät mig inte känna att jag "aldrig får röka igen" för gör jag det är jag rädd att de enda jag vill är att ta en till cigg. Vilket är väldigt vanligt har jag hört. Däremot kändes det onödigt och faktiskt onaturligt att ta med ciggpaketet, trots att jag har gjort det i nästan varenda dag i nästan 6 år som heltidsrökare (innan har jag endast feströkt eller rökt i perioder).

Nu sitter jag på jobbet och klockan är 12.42. Jag har precis ätit lunch och jag är inte röksugen. Innan det gick jag och handlade och var inte röksugen. Innan de har jag druckit 3 koppar kaffe och inte blivit röksugen, innan det gick jag till jobbet och inte var röksugen, innan det borstade jag tänderna och inte blivit röksugen, innan det tränade jag och inte blev röksugen. Allt som jag förklarade nu (och telefonsamtal och alkohol) är det jag blir mest röksugen av. Men idag har jag inte haft ett enda sug och det är helt sjukt. Jag känner mig inte äcklad, avskräckt eller något utan jag är bara helt enkelt inte sugen. Och jag tycker det är sjukt att jag kan få denna känsla av en bok som jag egentligen inte ens tror på. Som de känns just nu så känns det som att det skulle ta jävligt mycket av mig genom att tända en. Mycket mycket mer än hur naturligt de borde kännas att bara göra det. För det är ju det jag har gjort, minst 8 gånger om dagen i 6 år. Jag kan inte förstå hur jag bara kan sluta utan vidare. Egentligen också utan ens ansträngning. DET är sjukt. Jag vet att jag borde vilja fortsätta. Jag borde få abstinens. Jag borde vara mer rädd att falla dit igen. Men jag vill inte det, jag får inte det och jag är inte det. Jag känner snarare att det känns onaturligt att ta en. Jag är snarare glad och "hög" än sur eller mår dåligt. Och jag är inte så rädd för att falla dit igen. Trots denna korta tid. Det har gått ca 17 timmar sen jag tog en cigarett senast. Men det är just själva känslan att jag inte är sugen. Jag blir nästan arg eller irriterad på det för jag tycker att det är helt sjukt. Punkt.

Mini paranteser – jag har tänkt på ciggen, inte mycket eller långvarigt men det har fladdrat förbi – som snarare att jag "borde" ta en, men inte att jag vill. Jag saknar den inte. – jag är rädd för att jag skulle bara ta en utan att tänka på det. Som om telefonen ringer och jag går ut och tänder en och kommer på under samtalet att det här är något jag inte ska göra. Av ren vanesak och inte för att jag är sugen.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela